The story of my blog, eller hur det kom sig att Lars Winnerbäck blev min bloggs soundtrack.

Kulturkollo sysslar med något som de kallar The story of my blog, eller vad som är bloggens soundtrack.

Den som läser min blogg kan inte undgå att märka att jag gillar musik. Egentligen gillar jag all slags musik, med lite extra dragning åt hårdrockshållet kanske. Men jag har till exempel spelat fiol, och kan också tycka att klassisk violinmusik är något av det vackraste som finns att lyssna på. Min musiksmak har en viss bredd alltså. En annan sak den som läser den här bloggen inte heller kunnat undgå att märka är att en viss artist förekommer här oftare än andra. Jag pratar om Lars Winnerbäck.

Jag kan dessutom säga precis varför det blivit så- för att göra det måste jag bara gå ganska långt tillbaka i min historia. Och som så mycket annat i mitt liv nu, börjar det året då jag var sjuk. Och jo, det är ganska långt ”the story of my blog”. Alltså- det var en gång..

År 2010 gick för mig i ett töcken av cellgiftsbehandlingar. I november 2010 fick jag en serie strålbehandlingar och med det var det klart och jag var frisk. Eller vad det nu kallas. Så i årsskiftet 2010/2011 började jag skriva blogg. Jag tänkte nämligen försöka göra något mer konstruktivt med min tid än att spela Farmville (jag skyller Farmville på chemobrain). Dessutom började jag jobba igen då, efter nästan ett års sjukskrivning.

 

 

I augusti 2011 flyttade jag bloggen hit, och här har jag bloggat sedan dess. Någon gång under år 2011 blev jag också medveten om att jag inte kunde jobba kvar där jag då jobbade. Men det var först sommaren 2012 jag kunde göra något åt det. Så (troligen med mycket liten marginal till total utbrändhet) började jag jobba deltid som sekreterare på en liten firma där min man var chef.

Först sov jag hela dagarna när jag inte jobbade. Men sen, långsamt, började jag vara vaken. Och sen började jag göra saker. Någon gång under år 2013 började jag läsa kurser på öppna universitetet. Till min glädje märkte jag att hjärnan inte längre var mos. Och jag började planera att göra min utbildning klar som jag avbrutit för x antal år sen. Och inte bara det- jag började styra mitt liv mot att bli bibliotekarie genom att läsa också det programmet på distans.

 

Och alla dom där dagarna jag satt vid datorn och jobbade med kurser, uppsatser, eller satt och bloggade, eller annars bara satt och petade på tangentbordet, lyssnade jag på musik. Och vad jag märkte var att den musik som det gick bäst att jobba till var Lars Winnerbäck. I ärlighetens namn, visst funkar annat också, men jag märkte att om jag lyssnade på mina (dåvarande) älsklingslåtar så tog låtarna för mycket plats i huvudet och jag satt och lyssnade på låtarna istället för att jobba (Annat som funkar hyfsat att jobba till är till exempel blandad blues, Kent, Chris Rea och Lady Antebellum). Och till sist blev det så att tid vid datorn = musik av Lars Winnerbäck. Och bloggens soundtrack var klart.

Förstås finns det alternativa förklaringar. Det kan ju vara så enkelt att jag är en höstmänniska. Och klockan fyra en tisdag i oktober trivs jag rätt bra.

Det kan också vara så att jag inte riktigt får någon ordning på mitt liv. Det KAN vara så men jag erkänner inget.

 

Och tiden gick och jag kunde börja jobba heltid igen. Det var också stort. Det är inte jobb på bibliotek, men det är ett jobb med bra ingredienser. Schyssta arbetstider för en morgonpigg person, en stor arbetsplats men bara en liten grupp människor jag jobbar tillsammans med, det innehåller pappersvänderi och ord och mycket tid framför en dator. Den stora planen är att jobba på bibliotek, men jag har inte bråttom, jag gillar var jag är nu också. Och bloggen- ja, den är fortfarande ett konstruktivt sätt att använda min tid tycker jag.

 

Vad jag lyssnar på för musik medan jag skriver det här inlägget? Gissa!

 

 

14 reaktioner på ”The story of my blog, eller hur det kom sig att Lars Winnerbäck blev min bloggs soundtrack.

  1. marketingtipsfortranslators

    Hej Sara! Har äntligen hittat din blogg. Jättekul att läsa och lära mig mer om dig. Det blir ju inte mycket som hinner pratas under våra korta träffar på sommaren. Jösses vad mycket du hinner läsa. Hur gör du?

  2. Men å, vad fint du skriver! Jag visste inte något om din sjukdom och behandling och långa väg tillbaka – tänk, vad du har kämpat! Winnerbäck är bra. Jag har en spellista på Spotify med just såna lite vemodiga, nordiska sånger av Kent, Tomas Andersson Wij, Lisa Nilsson, Eva Dahlgren, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim m.fl. (Men liksom du är jag vanligen mer åt hårdrockshållet. Åtminstone i bilen!)

  3. Anna/Kulturkollo

    Stort tack för ditt fina inlägg! Härligt att läsa om din resa, och att det har gått dig väl trots alla motgångar.

  4. Åh älskar också Lasse! Vilken tur att du haft med dig honom på din tuffa resa och att det sedan gick bra. Jag brukar säga att det finns en Winnerbäck för alla tillfällen och tänk dig att du är höggravid och lyssna på ”Håll ut”. Jag råkade få höra den i det tillståndet och tänkte att det är ju jag 🙂

    För övrigt är Visan om frukosten kraftigt underskattad!

Lämna ett svar till Joelinda Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s