Veckans topplista: Finland!

Det var ju ett kärt och hemtrevligt tema på veckans topplista från Johannas Deckarhörna den här veckan, nämligen Finland! Jag blev så ivrig att det dessutom blir flera än en topplista.

Den första listan består av relativt nyutkomna böcker av finländska, faktiskt finlandssvenska inser jag när jag ser listan, författare jag inte läst än, men har tänkt att jag ska läsa vid tillfälle.

Själarnas ö av Johanna Holmström, Vad heter ångest på spanska av Michaela von Kügelgen, Zoo! Virala genier av Kaj Korkea-Aho och Ted Forsström (hoppas eventuellt kunna intressera pepparkakspojkarna för den också), Blå villan av Eva Frantz och Den svavelgula himlen av Kjell Westö.

Den andra topplistan är eviga favoriter då det gäller finländska böcker, men Tove Jansson får finna sig i att bara delta med en bok.

 

Okej, för dom flesta böckerna på den här listan gäller faktiskt att dom mer eller mindre representerar en författares hela produktion, det var inte bara Tove Jansson.

Okänd soldat av Väinö Linna, där Linna var i stort sett den första som vågade säga att soldaterna i Vinterkriget var helt vanliga killar, ibland rätt motvilliga till hela krigsidén, dom bara försökte göra det bästa av en dålig situation.

Sommarboken av Tove Jansson. Den ultimata sommarboken. Och en vacker skildring av en farmor och ett barnbarn.

Utrensning av Sofi Oksanen. Oksanens mest kända bok. Ur finländsk synvinkel är det kanske Stalins kossor som bäst beskriver förhållandet Estland-Finland, men som bok är Utrensning, som bara är en bok ur Estlands historia, hennes bästa.

Is av Ulla-Lena Lundberg. Beskrivningen av prästfamiljen på Åland beskrivs bäst med ett citat ur boken: ”Det är inte sant att man kan lägga sina bekymmer på Herren och lugnt lägga sig till vila i förtröstan härpå, för Kristi kyrka är i hög grad beroende av sin markpersonal. Bedjen, och eder skall varda givet – jo minsann, om någon har stått och bakat och dukat.”

Min älskade falk av Kaari Utrio. Just den boken blev det för den kom ut på svenska år 2000, och det är (troligen) den färskaste av hennes böcker på svenska. Men Kaari Utrio blev det för att hon skriver kvinnors berättelser från historien, ofta medeltid, och böckerna är inte utan romantik heller, det vill säga, en genre som står mitt hjärta nära.