Hopp och förtvivlan

Enligt O har börjat med olikhetsutmaningarna igen, denna vecka hopp och förtvivlan.

Jag tänkte lite på dagens olikhetsutmaning. Och så kom jag på att det finns ju en låt som jag lyssnat mycket på just nu, av någon anledning går det bra att jobba till den här, som passar finfint till temat.

Okej, mest förtvivlan kanske, men visst måste man ha ett litet hopp när man greppar telefonen.

 

Ni vet att jag gillar Emily Dickinson, kanske? Då vet ni vad som kommer nu, för den här dikten måste ju nästan vara med om man pratar om hopp.

Hope is the thing with feathers
That perches in the soul,
And sings the tune without the words,
And never stops at all,

And sweetest in the gale is heard;
And sore must be the storm
That could abash the little bird
That kept so many warm.

I’ve heard it in the chillest land,
And on the strangest sea;
Yet, never, in extremity,
It asked a crumb of me

Och sen för förtvivlan? Det här är nog det mest förtvivlade jag vet.

 

Emptiness is filling me
To the point of agony
Growing darkness taking dawn
I was me, but now he’s gone

Det där är nog svartare än svart.

Annonser

10 reaktioner på ”Hopp och förtvivlan

  1. Emily Dickinsons dikt har ju kopplingar till romanen Grief is the Thing with Feathers, som jag funderade på att ta med i mina svar (fast sen blev det nåt annat). Jag gillar både dikten och Porters roman!

  2. Älskar dikten! Jag lyssnade väldigt mycket på otroligt deppig musik i tonåren. Ibland tar jag fram någon gammal Depeche skiva, men jag behöver inte texterna på samma sätt längre. En låt som ger mig hopp är Stuck in the moment med U2.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s