En smakbit ur: Jag och Earl och tjejen som dör.

Det var länge sen jag hade en ordentlig presentation av söndagssmakbitarna, så här kommer en. Ungefär varje söndag (hon brukar ta jullov och sånt ibland, och det är henne väl unt att få ta ledigt någon söndag!) erbjuder Mari på norska bloggen Flukten fra virkeligheten möjlighet att dela med sig en smakbit ur boken man läser just då. Det finns bara en regel: Inga spoilers! Vem som helst kan alltså delta, och det är jättekul att se vad olika bokbloggare häller på att läsa just den söndagen!

Så till min bok den här söndagen. Jag läste ju ”En skugga blott” av Maria Lang, och tänkte att den får vara boken för den finlandssvenska läsutmaningen, som hade ”en gul bok” som januaribok. Boken hade visserligen (ljus)gul bakgrund, men var också täckt av röda droppar. Så jag började fundera på om den var riktigt godkänd, och så. När jag så var på besök till grannstadens bibliotek hade dom plockat ihop en samling gula böcker för den som ville ha en bra start på utmaningen, och där fanns en mycket gul bok jag faktiskt hade tänkt läsa redan förr, men som jag glömde bort.

Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews. MYCKET gul som ni ser. Onödigt att börja en utmaning med en lite tveksam bok, det blir nog av sådana framöver- redan i februari ska det vara ”något som gör dig upphetsad”, och jag har just nu väldigt svårt att tänka ut vad det ska bli för en bok. Nåmen, smakbiten då. Från sidan 40, och Gregs mamma har just berättat att Rachel, en tjej Greg kände förr, har fått leukemi:

Det sög definitivt. Vad fan skulle jag göra? Hur skulle nånting bli bättre om jag ringde och slutligen erbjöd mig att umgås med henne? Vad skulle jag ens säga? ”Hej, jag hörde att du hade fått leukemi. Det låter som om du behöver ett akutrecept.. på Greg-acil.” Till att börja med visste jag inte ens vad leukemi var. Jag öppnade datorn igen.
Det var då mamma och jag, i en sekund eller två, stirrade på bröst.

”The fault in our stars” är definitivt bättre. Men den här boken har också sina poänger, i att visa att livet pågår runt omkring den som är sjuk hela tiden, att inget stannar upp eller försvinner för att en person blir sjuk, och att allvarlig sjukdom sällan för med sig Stora Filosofiska Insikter eller att man sällan blir mycket vis och godhjärtad bara för att man blir sjuk, eller allra minst för att ens kompis är sjuk.