Tala är guld

Tala är guld - de sa allt till varann utom det allra viktigaste

Vilken bok? Tala är guld av Cammie McGovern.

Var har jag fått tag på den? Ett recensionexemplar, tack Constant Reader!

Vad handlar boken om? Amy har cerebral pares. Hon går alltså med rollator, kan tala bara med hjälp av en ”voice box” och drabbas av ryckningar, eller kanske bara dreglar vid olämpliga tillfällen. Hon går i skolan och allt går bra. Förutom att hon inte har några kompisar. För vilket barn skulle kunna vara sig själv tillsammans med henne när hon alltid har en vuxen assistent med sig? Sista året i high school övertalar hon sina föräldrar att anställa jämnåriga som assistenter. Och det blir ett omtumlande år för alla inblandade. Speciellt som Amy anställde en kille hon var väldigt intresserad av som assistent. Killen, Matthew, har det inte heller lätt med sig själv, han har ganska svår OCD.

Vad tycker jag? Det jämförs friskt med Eleanor& Park av Rainbow Rowell och Förr eller senare exploderar jag av John Green. Och visst, det finns väl något i jämförelsen, eller böckerna riktar sig till samma slags läsare. Men det är inte en ny version av någon av de här böckerna, det här är sin egen bok.
Om jag ska ta det negativa först: Det här är ärligt sagt inte särskilt realistiskt. Inte för att jag vet hur det är att ha OCD eller cerebral pares, men jag misstänker starkt att det här är den amerikaniserade filmversionen. Trots dreglet.
Nu när jag sagt det, så låt mig då påpeka: det finns mycket jag läser och gillar som inte är realistiskt. Det mesta jag läser är faktiskt ganska orealistiskt. Och det här är en intensiv kärlekshistoria, oväntade händelser, personerna tar beslut som jag inte skulle ha tagit, men som jag kan inse att är logiska, det vill säga följer personen så som han eller hon framställs. Det är mest en kärlekshistoria, men inte enbart- Amy har ju flera andra jämnåriga assistenter också och det finns också ett samspel mellan dem, de är inte bara statister.

Detta är en YA-bok. Jag är inte en Young Adult, men det stör ju mig sällan då det gäller böcker. Jag hade en fin stund. Ja, för när jag hade börjat på boken läste jag den nästan i ett sträck till slutet. Det är en sån bok som lämpar sig för sträckläsning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s