Motionär Pepparkaka

Det här blir inte ett av inläggen där jag diskuterar min motion under veckan som gått. I den finlandssvenska bloggvärden diskuteras vikthets och fitnessnoja just nu. Först tänkte jag inte alls kommentera den här saken, utan tänkte ”gör nu som ni vill allihop och var snälla med varann”.

Nä. Jag kunde inte hålla mig heller, en sak ska jag säga. Historien börjar med en röntgenbild som inte var optimal. På den såg mitt hjärta större ut än det gjort förr. Förstorat hjärta och andra hjärtproblem är inte alls en ovanlig följd av den behandling jag fått för min cancer för något år sen. (Jag får alltid en så varm och mysig känsla när jag fördjupar mig i möjliga följder av min behandling. Hjärtproblem. Mer hål i tänderna. Sämre lungor. Bröstcancer. Blä.) Raka vägen till hjärtläkare, alltså. Med väntetid på någon månad i och för sig, men trevligt förstås att det inte ansågs som akut.. Hjärtläkaren hittade inget fel. Hjärtat var i fint skick, av rätt storlek och blodådrorna till och från hjärtat mådde gott. Däremot var mitt blodtryck på högre sidan (ingen nyhet, jag lider av högt blodtryck alltid när människor i vita rockar försöker mäta det ) och doktorn tyckte det skulle utredas lite. Första serien tester visade att jag hade lågt kaliumvärde. Vilket ger högt blodtryck. Vidare till nästa läkare som kunde det där med mineraler i kroppen och hormoner och sånt. Mera tester. Inga fel hittades, allt funkade som det skulle, det låga kaliumvärdet verkade vara tillfälligt, blodtrycket bra eftersom jag hade fått order om att mäta själv och inte hade haft vit rock på när jag mätte, jag var kort sagt så frisk det går att vara. Men. Läkaren verkade ha mer att säga. ”Vet du om att du är …överviktig?” Ohnej. Jag har HEEELT missat de extra kilon jag burit på i över femton år- samma vikt hela tiden förutom då jag hade cancer. ”Jag vet. Men du sa nyss att till och med blodtrycket var okej..?” ”Och du FYLLER SNART 40!” Tja. Till det är det i och för sig ett par år. Men jag ser fram emot att få bli 40, alternativet för mig var att dö i cancer vid lite på 30. Jag hade lite svårt att se problemet. Synd bara att jag inte påpekade den saken för läkaren i fråga. För hen hade mer på hjärtat. Läkaren antog nämligen att eftersom jag var både gammal och fet, så rörde jag inte alls på mig. ”Men ALL motion är bra. Man behöver ju inte springa maraton. Hushållssysslor ger ju motion. Och att påta i trädgården, det är ett fint sätt att röra på sig!” Japp. Vi gillar att städa, och fixa en fin trädgård, vi gamla kärringar. I det här skedet slutade jag lyssna.

wpid-20150713_140138.jpg20150223_114326sup

Jag blir lite trött. På att slalomskor görs nästan bara för pinnsmala ben, att det är svårt att hitta vandringsbyxor i min storlek, och fördomar folk har mot överviktiga personer, speciellt tydligen överviktiga kvinnor som uppnått en viss ålder. Vidare känner jag många fina trädgårdsintresserade människor. Men ingen av dem sysslar med sin trädgård för att de är kvinnor av en viss ålder och vikt.

Så, som jag sa i början, gör som ni vill allihop och var snälla med varandra. Lite generösa.

2 thoughts on “Motionär Pepparkaka”

  1. Det där var ju jäkligt onödigt sagt av läkaren! Alldeles särskilt med tanke på hur särskilt kvinnor med övervikt faktiskt får sämre vård pga diskriminering! (Jag läste om några amerikanska studier men det är knappast så mycket annorlunda här.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s