Tvivel. En bra sak egentligen.

Ett litet inlägg med lånade tankar om tvivel och ilska. Och om varför de negativa sidorna av livet måste finnas.

I’ve always said, poetry and tears, poetry and suicide and crying and awful feelings, poetry and sickness; all that mush.

The important thing for you to remember, Montag, is we’re the Happiness Boys, the Dixie Duo, you and I and the others. We stand against the small tide of those who want to make everyone unhappy with conflicting theory and thought. We have our fingers in the dike. Hold steady. Don’t let the torrent of melancholy and drear philosophy drown our world. We depend on you. I don’t think you realize how important you are, we are, to our happy world as it stands now.”                

(Ur Fahrenheit 451 av Ray Bradbury)

my

Om man är arg så är man arg, konstaterade lilla My och skalade sin potatis med tänderna. Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket. Men han är arg på fel sätt, han blåser inte ut nånting, han drar i sig. ”Kära barn”, sa mamma. ”Pappa vet nog själv.” ”Det tror jag inte”, sa lilla My uppriktigt.

(Tove Jansson)

Eller läs Barbara Ehrenreich.

Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (pocket)

2 thoughts on “Tvivel. En bra sak egentligen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s