Bokbloggsjerka om dialekter

Veckans bokbloggsjerka hos Annika handlar om dialekt:

Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

En sak är i alla fall säker: ska personer i böcker prata dialekt bör författaren behärska dialekten till hundratio procent! Det blir så lätt fel – det är minsann inte lätt att få till en dialekt i skrift, även om man själv talar den.

Jag är i princip positiv till att använda en liten smula dialekt i böcker. Det finns saker som är mycket specifika i dialekter och definitivt skulle höras när en verklig person talar, visst kan man låta sånt anas i text också. Men kanske just bara anas, och också genom till exempel ordval kan man bra få fram varifrån en person kommer.

Sen finns ju saker gjorda på dialekt bara för att man vill göra dem på dialekt. Jag gillar sånt. Målgruppen är ju väldigt lokal- om man vill göra något för den gruppen som kan den dialekten så funkar det ju.

För att sammanfatta: dialekt med måtta fungerar i böcker. Böcker på dialekt fungerar också, mer som en rolig grej, då.

6 reaktioner på ”Bokbloggsjerka om dialekter

  1. Så där är det med allt mer eller mindre. Ska man skriva om hästar ska man veta något om hästar, ska man skriva om poliser ska man veta något om poliser. Bästa är nog att ta tips från någon så slipper man som författare lägga en massa energi på att lära sig något nytt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s