Jag brukar ju försöka svara på frågan i veckans bokbloggsjerka. Här hittar du till veckans bokbloggsjerka hos Annika.
Nu frågar hon: Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.
Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.
Jag kan ju säga så här direkt, att jag har aldrig köpt en bok pga omslaget. Däremot händer det att jag köper en bok trots omslaget, om jag tror att det är en bok jag kommer att gilla. Jag stör mig inte heller på små defekter på en bok, som till exempel om den ser använd ut, så länge själva innehållet är komplett och läsbart. Däremot finns det ju så otroligt fina bokomslag att de är som konstverk, och vackra saker är väl aldrig fel. Sen är det ju lite så, att sällan har omslaget något att göra med vad boken handlar om. Speciellt verkar det vara svårt för de som gör omslag till böcker av det mera romantiska slaget att få till det. Personen på omslaget kanske ser helt annorlunda ut när han/hon beskrivs i boken. Kläderna är sällan från rätt tidsperiod, ofta får klänningar något slags medeltida stuk även fast boken utspelar sig på 1800-talet, till exempel.
Här är två omslag som jag inte gillar:
”Bones to ashes” ser alldeles för kall och hård ut, tycker jag. ”Sugar”- bokens omslag tycker jag blir oroligt av det där rosa bandet som slingrar sig i bakgrunden. Och sen blått till texten i ordet ”Sugar”? Det skär sig i mina ögon.
Sen två omslag som jag gillar:
Jag är ju en vän av lite mer dämpade färger. ”A hat full of sky” är just sådan som boken är, och dessutom är hatten vackert lila, en vackrare färg än vad som syns på bilden. Och sen dom små stjärnorna som pricken på i. ”Love begins in winter” tog jag med för jag tycker fioler är vackra, det här torde vara en cello, och det förekommer cellospelande i boken så den är inte bara en vacker bild, utan har anknytning till bokens innehåll också.
Det var intressant att ta del av dina tankar. Detta var en jerka som onekligen väcker mycket tankar och bestämda idéer hos bokbloggare.
Celloomslaget var precis i min smak, mycket vackert! Jag håller med dig om att ytan och innehållet måste passa ihop – då blir det lyckat!
De två omslagen du hade som du tyckte om var verkligen fina! Love beings in winter var otroligt vackert, det är ett sådant omslag som skulle fått mig att lyfta upp boken från hyllan för att se om innehållet verkade intressant nog för ett köp eller lån 🙂
Oj, nu känner jag mig riktigt tvärtom. Omslaget på Reichs bok hade definitivt fått mig att plocka upp den. Nu beror ju det också på att jag precis nyligen fått veta att de här böckerna är de som serien Bones byggde på, i början i alla fall 🙂
Hihi, ja, inte väntade jag mig att alla skulle tycka precis lika som jag heller! Jag gillar nog Kathy Reichs böcker, de få som jag läst i alla fall, men det där omslaget gillade jag inte. Sen funderar jag på att vissa böcker brukar ha ett visst slags omslag, så att omslagen fungerar som en slag signal att ”det här är fantasy”, ”det här är romantik”, ”det här är chick-litt”. Vem är det som bestämmer hur stereotypen ser ut? Men det fungerar ju till viss del, vet man att man är ute efter en viss genre så plockar man säkert upp böcker som ser ut att höra till den genren.
Roligt att du gillar färgmässigt dämpade omslag.
Av dina exempel här ovan gillar jag Sugar mest:-) Bones to ashes skulle jag aldrig ta i min hand, fruktansvärt omslag! Det med cellon tycker jag är trist men möjligtvis skulle jag bli lite nyfiken på boken med hatten:-)
Är det inte spännande hur olika vi tycker!
Missade jerkan denna gång, men jag är nog en sådan som köper böcker både trots omslaget och bara på grund av omslaget. Såg att Sugar har kommit i nyutgåva med ett helt annat omslag.