Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!
Det här frågar Annika i veckans bokbloggsjerka.
Det här tyckte jag först var en svår fråga. Jag tänker helt enkelt inte så mycket på tekniken bakom berättelserna jag läser. Och jag tänkte först svara att jag kan läsa det mesta bara det är välgjort. Långa beskrivningar är en sak jag ofta stör mig på, men långt ifrån alltid, till exempel. Boken jag läser just nu är ett exempel på rätt bra beskrivningar, fast dom är långa och många. (Jag läser ”The age of innocence” av Edith Wharton) Men så slog det mig. Det finns faktiskt en sak jag absolut inte kan med. När boken jag läser slutar med en cliffhanger. När historien i boken inte alls får någon form av slut. Jag känner mig manipulerad, som om jag inte skulle läsa följande bok i serien om inte författaren lurar mig till det. Kära du som skriver böcker: Jag lovar, är boken bra så läser jag följande bok i serien. Och du måste väl ändå tycka att din bok är bra, när du nu en gång har skrivit den?
Ett hemskt exempel på cliffhanger-slut är ”The knife of never letting go” av Patrick Ness, en i övrigt förträfflig bok.
Håller helt med dig! Jag förstår att författaren och förlaget vill att man skall fortsätta läsa böckerna i serien, men blir det en för uppenbar cliffhanger är det faktiskt bara störande och jag kan också känna mig manipulerad.
Kul att det finns någon som håller med..
Enda gången när jag egentligen tolererar cliffhangers är i TV-serier. Böcker ska inte sluta så, även om det är en serie så ska de nog helst gå att läsa fristående. Även om nu inte jag gör det
Problemet är ju att det tar eå evinnerlig lång tid innan nästa bok kommer, då har man ju glömt allt.
Precis, då blir det ju ännu värre- boken slutar med en cliffhanger och så tar det flera månader för nästa bok att komma ut.
Jag kan bara hålla med. Precis som du skriver, är boken bra försöker man ju läsa uppföljaren ändå!
Jo, jag gör det i alla fall.
Håller med om att cliffhangers kan kännas störande. Själv föredrar jag om varje del i en serie har något slags slut så att det inte känns som om att man slutar mitt i en bok.
Ja, just precis det är det som jag också menar.
Cliffhangers kan verkligen vara irriterande, men även spännande ibland
Ja visst kan det väl vara spännande. Men om man då ska vänta x antal månader på nästa del, då tycker jag att det liksom tar luften ur det hela.
Pingback: Bokbloggsjerka v 25 – berättartekniker « Feministbiblioteket
Håller med, inga cliffhangers i slutet på boken, då känner man sig ju lurad!
Absolut!
Jag håller helt med! Författare som avslutar hela böcker med cliff-hangers känns som att de inte litar på sin förmåga och sin berättelse.
Just så, och sen är det ju ännu problemet med hur länge man får vänta på följande bok, för det brukar inte gå så jättesnabbt.